Redan 2004, i min bok ”Intelligent Självförsvar och Konflikthantering”, skrev jag om det som denna lilla krönika skall handla om. https://www.adlibris.com/se/bok/intelligent-sjalvforsvar-med-konflikthantering-for-bade-kvinnor-och-man-9789185701001
Men låt mig ta det hela från början, eftersom jag redan tidigt i livet fått känna av föregångaren till det som här avhandlas .
Jag är uppväxt och uppfostrad i en ”militärfamilj”, där det fanns några grundläggande regler:
-Tala alltid sanning, om du ljuger, kommer det ändå fram förr eller senare.
-Stå alltid för dina handlingar och ta konsekvenserna på gott eller ont.
-Om du vet att du gjort rätt, var aldrig rädd för att stå på dig hela vägen.
Efter sju år i Göteborg, där vi bodde inne på militärområdet Nya Varvet och sedan tre år i Malmö, hamnade vi (på grund av min fars jobb på Muskö) i Hagsätra, söder om Stockholm, där jag började i 5:e klass som 10-åring. Eftersom jag var minst ett år yngre än mina klasskamrater (hoppade över 2:a klass), blev jag redan från start ett tacksamt mobbingoffer, då jag kunde kallas både j..a Göteborgare och jä..a Skåning…samt glasögonorm m.m.
Mina plågoandar var smarta, de såg alltid till att med ”vittnesmål” täcka upp för varandra efter misshandel o andra påhopp. Detta gjorde att jag aldrig blev trodd. Jag har revanscherat mig helt, det klarade jag av under sista Gymnasieåret och lider inte av det hela. Det jag dock svor på, var att aldrig någonsin låta någon trampa på mig igen medelst lögner och falskhet och det gäller naturligtvis fortfarande.
Sedan millennieskiftet, har jag tydligt märkt en allt mer utbredd ”trend”, att färre och färre personer längre tydligen klarar av att leva efter de tre regler jag burit med mig. De som initierar ett påhopp, falska ryktesspridningar och liknande…och där den anklagade klarar av att försvara sig mot detta, helt plötsligt vänder på steken och påstår sig vara kränkta och gör den från början förfördelade till syndabock, helt utan krav på vare sig bevisföring eller ens en, i sammanhanget, relevant beskrivning av fakta.
Nästan lika mellanmjölkssmakande är kommentarer i sociala media, där ”Lägg Ner / Sandlåda” och liknande, inte är annat än ett sätt stödja smygfusk, som i politiken motsvaras av ”Vi har inte gjort något fel…men vi kan bli bättre!”, när någon myndighet eller instans upptäcks med byxorna nere vid fotknölarna.
Den ”privata korruptionen” bland gemene man/kvinna, breder ut sig, då man snabbt lärt sig av politiker och tjänstemän (Återinför Tjänstemannaansvaret).
Enligt vad jag vet, är det endast vis ”Skattebrottanklagelser”, som omvänd bevisföring gäller . Det vill säga, att man skall behöver bevisa sin oskuld vid en anklagelse, istället för som i alla andra fall, det är den som anklagar, som skall bevisa skulden hos den som anklagas.
Om ett rättssamhälle övergår att ute i samhället använda Omvänd Bevisföring som standard. Är det dessutom mycket lättare för den som på falska grunder vill sprida rykten och självsvåldigt straffa någon, att med hjälp av i efterhand fabricerade vittnen som inte ens varit närvarande vid de påstådda händelseförloppen, att få reaktionen ”Ingen rök utan eld” hos dem de vill påverka till att stödja sin egen sak.
Så länge den som anklagar dig för något och du VET att anklagelsen är ett falsarium, ägnat att skapa en rökridå för att de skall komma undan med lögner utan att förlora ansiktet.
Stå upp för din sak, även om du får kommentarer som att ”du gråter ut i Facebook och Instagram”.
Det gäller att slå tillbaka sådana trender innan de växer sig så starka att all kröker rygg och låter dem ”vinna”, bara för att upplevs enklast så. Tänk på ditt eget rykte, som DU SJÄLV vill uppfattas och glöm heller inte att det finns en fin litem tes i juridiken att ha i bakhuvudet:
Defomation of Caracther is typically defined as a false statement someone makes about you, which they publish or makes officially verbally as a statement of fact, and which harms your personal and/or professional reputation or causes you other damages, including financial loss and emotional distress.
Text: Peter Ortvik