Ny Bok om den ”Svenska Synden” inom film – Avslöjar hur många kända skådisar började karriären

 

VARNING! Om du är allergisk mot nakenhet, sluta läs här!
Det som brukar benämnas som ”Den Svenska Synden” inom film, alltså nakenhet och sex, kan sägas starta på allvar redan under 1950-talet. Den nu uppmärksammade boken ”Swedish Sin”, som är en stor tung kaffebordsklimp, innehåller hundratals filmaffischer som kan kategoriseras under rubriken i fråga.
Det är inte bara själva affischera i sig själva som är intressanta och i många fall vackra konstverk.
Det man mest finner spännande, är hur många idag ikoniska och välkända aktörer som tydligen började sina banor utan kläder och i filmer som i dagens PK-samhälle, troligen skulle skapat kaos i deras karriärer om de hamnat i liknande produktioner som i de frigjorda 60- och 70-talen.

Här dyker namn upp som Stellan Skarsgård, Christina Schollin, Jarl Kulle, Gio Petré, Tommy Blom (Tages), Harriet Andersson, Lars Ekborg, Hans Wahlgren, Jarl Borssén, Kjell Bergqvist och inte minst ”utviksikonen” Christina Lindberg (som sedan blev actionhjältinna).

Att botanisera i och bläddra igenom ”Swedish Sin” är ett måste för de som själva upplevt de aktuella tidsperioderna, där allt från de galna ”läsarbreven” från Inge & Sten, porrfilmen ”Fäbojäntan” och den så kallade instruktion- och upplysningsfilmen ”Kärlekens Språk” nog mest var anledningar att få visa det nyväckta sexuella frigörelsemomentet som släppts lös mycket tack vara P-pillrets introduktion.
Boken är ett bra samtals- och diskussionsämne, likaväl som ett tidsdokument över erotikens officiella inträde i svensk film. Skaffa den, bläddra och läs – på gott och eventuellt ont…men blunda inte för historiken.
  Söta och charmiga Margareta Sjödin från ”Partaj” i TV, har hamnat med på ett hörn i några av bokens filmposters, dock utan att vara ”nämnvärt skandalös”. Pop-idolen Tommy Blom från gruppen Tages, var en flickidol av rang. Här tillsammans med en skolkamrat till mig, den vackra Inger Sundh. Som synes gjordes filmmusiken av blivande ABBA ikonerna Björn Ulvaeus och Benny Andersson, som då själva var idoler i Hootenany Singes respektive Hep Stars. Fäbojäntan är nog den mest omtalade svenska porrfilmen någonsin. Känd för att på ett annorlunda sätt göra Falukorven omskriven… Att Ingemar Bergmans ”Sommaren Med Monika” var en av de allrs tidigaste filmerna att hamna i temat, är lätt att förstå, om man sett det lätt oskyldiga innehållet. Varhelst Sveriges Anita Ekberg  syntes på vita duken, skapades naturligtvis rubriker av skilda slag.En ulv i fårakläder…eller ett seriöst försök att bättra på den svenska, rätt bristfälliga, kunskapen i konsten att ge bägge parter tillfredsställelse. Eller bara en förklädd mellanmjölksporrfilm? Uppföljarna kom snabbt i följd. Expressens bakside-frågespalt, som av det danska ”sexologparet” Inge & Sten Hegler ofta besvarades  med ”detta är normalt”, även om det handlade om beteenden som idag är straffbelagda.Här har vi Hans Wahlgren med igen.
En av de mest oskyldiga bidragen i boken, torde vara Janne Halldoffs ”Ola & Julia”, med Popidolen och numera demonproducenten Ola Håkansson från Ola & The Janglers, i en söt kärlkssaga för de yngre.
Komiske aktören Jarl Borssén hamnade i denna ”Gladporrfilm” som följde i spåren av de danska succéerna med Ole Söltoft. Kjell Bergqvist kom med i ”TABU”, som var en Vilgot Sjöman-rulle, i släptåget efter ”491” och ”Jag Är Nyfiken Gul/Blå” men utan Lena Nyman. Den svenska herrtidningsbranschen (Fibban & Lektyr) i övergången mellan 60- och 70-talen, hade fått en favorit-utvikningstjej, Christina Lindberg, som med sina bruna rådjursögon och smått osannolika kropp, var alla killars våta dröm.  Så naturligtvis byggdes det filmer runt henne, som lanserades i många länder. Här kan vi se att man stavat hennes namn fel men det var tydligen inte så viktigt. Här i ”Rötmånad”, fick Christina Lindberg humoristiskt sällskap av Carl-Gustaf Lindstedt och även kända Ulla Sjöblom medverkade. Filmen ”Diary Of A Rape” med denna grafiska framtoning, skulle nog aldrig komma närmare en release idag, än som en bunt filmmanusblad, som hamnade i en dokumentförstörare… En ung Stellan Skarsgård fick  möjligheten att umgås med Christina Lindberg och hennes behag i ”Anita -Ur en tonårsflickas dagbok”.Jo då, det blev en tysk variant på denna ”Schweden-film”. Då var det okej med att ha ”16” som filmatiskt sextema, idag vågar knappt någon andas att flickor under 18 skulle ha ett hett sexliv. Christina Lindberg gjorde en smart övergång till Action” och spelade in en idag ikonisk och kultförklarad film, ”THRILLER”, där hon som enögd hämnare rensar bland det värsta slöddret. Än idag omskrivs filmen som en av de första filmer som skapade en kvinnlig hämnare i klass med ”Clintan” och Charles Bronson. Hjördis Pettersson och Gio Petré är två välkända namn. ”BEL AMI”  lånade in den kände amerikanske porrskådisen harry Reems (som gav ”porrmustaschen ett ansikte). Filen spelades in i Stockholm och en hel del i Ängsholms Slott, på Mörkö, söder om Södertälje vid Järna.
Jag har själv umgåtts i samma soffor etc. som syns i filmen, då slottets dåvarande ägare ofta bjöd in till ”fantastiska” fester runt -77/-78.George Fant var en en välkänd herre inom skådespeleriet.Det blev mycket skriverier runt Jarl Kulle och Christina Schollin när ”Käre John” släpptes. Jag minns att mina föräldrar.speciellt min mor, gillade den filmen… Här hade Christina Schollin fått en ny kavaljer, i form av Hans Ernback i Olle Länsbergs historia om Adamsson i Sverige. Även Margareta Krook, Tor Isedal och Gio Petré deltog i filmen. För marknadsföring utomlands, var det viktigt att få med Sverige i filmtiteln.
Här ser vi en stark trio som frontar ”Ormen”.  Stellan Skarsgård igen…
Att få se Sune Mangs namn i den här genren, är överraskande men man ville lätta upp nakenheten med en ”supporting act” från antingen komediplattformen eller dramascenen. Även Lzzi Ahland var ett nytt namn i sammanhandet…
I vissa kretsar benämndes allt som hade med sex och pornografi för delar av ”Sexträsket”, så varför inte även exploatera det även i en filmtitel? Nästa stora ”utvikningsidol” var Marie Ekorre, som skulle lanseras som den nya Christina Lindberg. Ekorre bytte dock snart bransch, så det blev inte så mycket hopsamlade nötter inför kommande vintrar.
Slutligen kan vi här se att det tydligen var mer känsligt att skriva ut ordet ”kåta” än att visa tuttisarna. Kan det vara symptomatiskt för den svenska rädslan för ordets makt? Vem vet?

Scroll to Top